vad tänker du med?

Igår när jag gick en promenad på bandet på gymmet så lyssnade jag på fitnesspodden och funderade över kroppideal. Det var en gäst (förlåt, kommer inte ihåg vad hon hette) som pratade om människors mål, självbild och självkänsla.

Vet ni att man har två olika delar hjärnor? En del av hjärnan är den snabbtänkande, den andra delen är långsam och behöver tid. För att din hjärna ska ta bra beslut måste dessa två samarbeta. Men ibland kan de vara farligt att tänka med den snabba hjärnan.

Har du någonsin, precis som jag gör ganska ofta, spontan köpt något godis i butiken. Kanske spontant ätit lite när du kommit hem, eller ganska mycket och sedan ångrat dig? Det är den snabba hjärnan som tänker. Den vill ha socker fort, energi fort och när man tänker med den så blir det ofta inte bra beslut.

Den långsamma delen av hjärnan är den smarta. Den tänker "vad är bäst för mig på längre sikt?". Jag mår inte bra av att äta såhär mycket socker nu, för jag kommer få en sockerkick men sedan kommer jag bli tröttare än vad jag är nu.

Den snabba delen av hjärnan är viktig, men den ska användas till rätt saker. Den snabba delen är den delen som gör att vi är spontana, skrattar, har första reaktioner och är "snabbtänkande", tar dig till gymmet fort när du äntligen bara bestämt dig.

Men när du tar beslut som gäller din hälsa, din kost, och dina mål i livet så vänta på den långsamma delen hjärnan. Är det inget som du behöver ta beslut över nu, vänta med det, låt den långsamma delen hjärnan bara reflektera över det innan.

 

Kanske mår du inte ens bra av att göra som alla andra, behöva träna, behöva vara social, behöva festa osv. Kanske är det den snabba hjärnan som tänker och när den långsamma kickar in, då får du ångest.


Vi är alla olika, även när det kommer till träning. Korta mål är bra, det hjälper dig på vägen men det är de långsiktiga målen som gör att du inte ger upp.

 

Mål som den snabba delen av hjärnan gör, och som oftast inte fungerar:
*Denna vecka ska jag springa tre ggr

*Till sommaren ska jag bli fit.

*Jag ska sluta äta socker i en månad.

*JAg ska (i syfte att tex gå ner i vikt) inte dricka alkohol på en månad.

 

Vad har dessa gemensamt? Jo, vi vet inte vad som händer efter veckan, sommaren, månaden. Och varför ska vi nå ett mål när vi inte vet vad de ger oss? Sen då? Ska du hålla vikten får du ju träna exakt lika hårt efter sommaren. Ska du få i dig mindre socker så räcker ju inte en månad? Skitmål, är vad det är.

 

Dessa mål skulle den långsamma hjärnan sätta upp

*Jag ska från och med nu ta beslut som jag kan stå för

*Jag ska ta beslut som gör att jag mår bra (tex, träna tre dagar i veckan)

*Jag vill ta hand om mig kropp, mår den bra, mår jag bra.

 

Jag är skitdålig på att tänka med den långsamma hjärnan. Ännu en sak jag kan jobba fram.

Glöm inte, utvecklas varje dag. Är du inte nöjd är det bara dina bortförklaringar som gör att du inte är det. Ingenting annat står i vägen!


Vem trycker ner dig?

Vissa dagar vaknar man och känner: fy. Idag vill inte jag vara jag. Idag är jag ful, tjock, osäker.
Idag var en sådan dag. Och det viktigaste är att ha en bra självbild dessa dagar. Vad är det då?
 
Jo. En bra självbild, det är rösten i ditt huvud som säger "jag duger faktiskt". För vi människor är med än så. Förstår du hur fantastisk du är? Förstår du hur mycket du kan göra i livet? Förstår du hur mycket vi människor tar hand om varandra, alla andra varelser, och samhället. Ja, till och med jorden.

Det jag ville ha sagt är att vi måste börja lyssna på varandra. På de som tar hand om dig.
 
De här tankarna springer ofta i mitt huvud.
1. Tjock
2. Dålig hy
3. Ovig
4. Alldeles för självupptagen
5. Osäker.

Men de här är vad andra tycker om mig
1. Smart
2. Hjälpsam
3. Snygg
4. Lättlärd
5. Lätt att umgås med
6. Rolig.

Så vem var det nu som trycker ner dig till botten. Din umgängeskrets? Eller du?
I mitt fall är det jag. Men är svaret din umgängeskrets. Byt ut den.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0